Jag har kommit över en del. Sorgen har tonats bort sakta men säkert. I somras fick jag ur mig allting i mammas stöd. Vi var på semester i västkusten och sorgen kom ut. Allt kom ut. Gråten. Saknaden. Smärtan. 

Tårarna rann och klumpen släppte. Jag hade gråtit. Det som jag hade haft inom mig i 2 år hade nu släppt. Det kändes skönt efteråt. 

Jag misstänker varför det blev som det blev. Vi åkte nämligen till Halden och besökte en grav. Där vilade en av Utöyas änglar. Det var ofattbart. Jag bara stod och kollade. Tankarna snurrade runt i huvudet. Jag bearbetade med mig själv. På kvällen sprack det. 

Det var den första gången i mitt 15-åriga liv som individ som jag besökte Norge.

Nu är klumpen borta. Det är en lättnad att känna kroppen bli starkare och inte lika svag. 

Norge finns alltid i mitt hjärta♥

Till respekt så tar jag inte chansen att visa bilden på gravstenen. Istället lägger jag upp en bild från den norska gränsen.

Nu är jag i Sverige :D              Bild tagen av mig.           Nu är jag i Norge :D