"Sluta läs om det då"

"Varför är du så deprimerad för Norge?"

 OSV OSV OSV.

Även om jag inte läser om det vet jag att det har hänt. Det är omöjligt att lägga allting bakom sig. Det har hänt, även fast jag inte vill erkänna det för mig själv. När man har följt en händelse sen det hände och en rättegång går det bara farten att man klickar på rubriken och läser. De fick inte leva längre. 2 av offren var lika gamla som jag är nu. Det är klart man blir deprimerad. Innan 22 juli existerade var jag redan då inne i Norge. Jag älskade Norge. Drömde om att åka till Oslo. Men jag var inte lika säker längre när jag fick veta om bomben. Jag ville inte. Tänk om vi hade varit i Oslo då? Vi kanske skulle åka dit? Då kanske inte jag skulle sitta här och skriva just nu. Det är mycket som snurrar runt i mitt huvud nu. Klart man blir fundersam. Jag hade svårt att sova natten därpå jag fick veta om bomben i Oslo och massakern på Utöya. Jag låg och funderade, och framförallt var jag rädd och lite skrämd. "Tänk om han kommer hit till Sverige?", "Hur många omkom?", "Vad hände?". Det var en hel del som snurrade runt i huvudet den natten. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har kommit över en del. Sorgen har tonats bort sakta men säkert. I somras fick jag ur mig allting i mammas stöd. Vi var på semester i västkusten och sorgen kom ut. Allt kom ut. Gråten. Saknaden. Smärtan.  Tårarna rann och klumpen släppte. Jag h...

Vad lever vi i för värld egentligen? Denna värld är så jäkla orättvis och grym! Må gud gå med er.     ...

Det gör fruktansvärt ont i hjärtat att se på bilder från Lilians begravning och på själva Lilian, samtidigt som man lyssnar på denna låt. Jag hoppas att du har det bra däruppe och slipper lida♥ ...

Innan 22 juli har jag varit lycklig. Idag känns det inte lika lyckligt. Vi får aldrig tillbaka den glädjen vi hade för ungefär 2 år sedan. Den 22 juli 2011 tog glädjen slut. Det sjönk ner till 0% och vi förlorade 77 av våra älskade bröder och systrar...