Jag känner igen mig i denna låt. 

"Denna onda man får brinna där i helvetet. Han är känslokall besningslös hatisk mördare."

"Du är djävulen själv, din vidriga människa. Vad hade dessa ungdomar gjort dig?"

"De som omkom hade hela livet framför sig"

"Hemska människa"

"Du borde plågas öppet"

"Det du gjort är oförlåtligt"

"Sluta läs om det då"

"Varför är du så deprimerad för Norge?"

 OSV OSV OSV.

Även om jag inte läser om det vet jag att det har hänt. Det är omöjligt att lägga allting bakom sig. Det har hänt, även fast jag inte vill erkänna det för mig själv. När man har följt en händelse sen det hände och en rättegång går det bara farten att man klickar på rubriken och läser. De fick inte leva längre. 2 av offren var lika gamla som jag är nu. Det är klart man blir deprimerad. Innan 22 juli existerade var jag redan då inne i Norge. Jag älskade Norge. Drömde om att åka till Oslo. Men jag var inte lika säker längre när jag fick veta om bomben. Jag ville inte. Tänk om vi hade varit i Oslo då? Vi kanske skulle åka dit? Då kanske inte jag skulle sitta här och skriva just nu. Det är mycket som snurrar runt i mitt huvud nu. Klart man blir fundersam. Jag hade svårt att sova natten därpå jag fick veta om bomben i Oslo och massakern på Utöya. Jag låg och funderade, och framförallt var jag rädd och lite skrämd. "Tänk om han kommer hit till Sverige?", "Hur många omkom?", "Vad hände?". Det var en hel del som snurrade runt i huvudet den natten. 

Att världen kan vara så jävla grym! Skjuta stackars barn är ju stört. Blir så jävla trött på det här nu. Månen är iallafall en plats där inget kan hända. Iallafall inte skottlossning. Nu är deras jul förstörd dessutom. Vad i helvetes namn är det som händer!? Vad fan har barnen gjort!?

Var tvungen att skriva ur mig lite. Förlåt för svärorden.

Jag har inte varit aktiv med julkalendern. Orkar helt enkelt inte. Är så trött och känner inte för det. Därför tar jag bort kalendern.

( Bild tagen från tumblr/google )