Om det aldrig hade hänt. Hur skulle jag må då? Jag skulle vara glad. Ibland sörjer jag offren. Jag gråter. Det är inte bara något jag skriver. Jag gör det faktist. Jag sörjer på riktigt. Det känns som en sten i bröstet när jag sörjer. Det är otroligt tungt. Jag är nedstämd. Tack var det *Han som jag inte vill nämna* så klarar jag inte vissa saker. Nej, jag var var inte på ön då det hände. Men jag klarar inte vissa saker. Det som hände var orättvist. Ingen har rätt att leva såhär. Jag vill inte längre. Jag vill spola tillbaka tiden som det var innan 22 juli. Då alla var glada och alla skrattade. I lilla gulliga Norge. Vårt grannland, våra bröder och våra systrar. Vi hör ihop. Det kommer aldrig bli som det var förr. 

De är våra bröder och systrar. 77 av de är borta. 

Vila i frid♥

(Jag äger ingen video.)

Vila i frid Victoria och alla andra som miste sina liv ♥

Jag blir rörd när jag ser minnesvideor om det som hände. Jag känner hur tungt det blir att andas. Jag känner hur det gör ont.