Jag har kommit över en del. Sorgen har tonats bort sakta men säkert. I somras fick jag ur mig allting i mammas stöd. Vi var på semester i västkusten och sorgen kom ut. Allt kom ut. Gråten. Saknaden. Smärtan. 

Tårarna rann och klumpen släppte. Jag hade gråtit. Det som jag hade haft inom mig i 2 år hade nu släppt. Det kändes skönt efteråt. 

Jag misstänker varför det blev som det blev. Vi åkte nämligen till Halden och besökte en grav. Där vilade en av Utöyas änglar. Det var ofattbart. Jag bara stod och kollade. Tankarna snurrade runt i huvudet. Jag bearbetade med mig själv. På kvällen sprack det. 

Det var den första gången i mitt 15-åriga liv som individ som jag besökte Norge.

Nu är klumpen borta. Det är en lättnad att känna kroppen bli starkare och inte lika svag. 

Norge finns alltid i mitt hjärta♥

Till respekt så tar jag inte chansen att visa bilden på gravstenen. Istället lägger jag upp en bild från den norska gränsen.

Nu är jag i Sverige :D              Bild tagen av mig.           Nu är jag i Norge :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad lever vi i för värld egentligen? Denna värld är så jäkla orättvis och grym! Må gud gå med er.     ...

Det gör fruktansvärt ont i hjärtat att se på bilder från Lilians begravning och på själva Lilian, samtidigt som man lyssnar på denna låt. Jag hoppas att du har det bra däruppe och slipper lida♥ ...

Innan 22 juli har jag varit lycklig. Idag känns det inte lika lyckligt. Vi får aldrig tillbaka den glädjen vi hade för ungefär 2 år sedan. Den 22 juli 2011 tog glädjen slut. Det sjönk ner till 0% och vi förlorade 77 av våra älskade bröder och systrar...