Om det aldrig hade hänt. Hur skulle jag må då? Jag skulle vara glad. Ibland sörjer jag offren. Jag gråter. Det är inte bara något jag skriver. Jag gör det faktist. Jag sörjer på riktigt. Det känns som en sten i bröstet när jag sörjer. Det är otroligt tungt. Jag är nedstämd. Tack var det *Han som jag inte vill nämna* så klarar jag inte vissa saker. Nej, jag var var inte på ön då det hände. Men jag klarar inte vissa saker. Det som hände var orättvist. Ingen har rätt att leva såhär. Jag vill inte längre. Jag vill spola tillbaka tiden som det var innan 22 juli. Då alla var glada och alla skrattade. I lilla gulliga Norge. Vårt grannland, våra bröder och våra systrar. Vi hör ihop. Det kommer aldrig bli som det var förr. 

De är våra bröder och systrar. 77 av de är borta. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har kommit över en del. Sorgen har tonats bort sakta men säkert. I somras fick jag ur mig allting i mammas stöd. Vi var på semester i västkusten och sorgen kom ut. Allt kom ut. Gråten. Saknaden. Smärtan.  Tårarna rann och klumpen släppte. Jag h...

Vad lever vi i för värld egentligen? Denna värld är så jäkla orättvis och grym! Må gud gå med er.     ...

Det gör fruktansvärt ont i hjärtat att se på bilder från Lilians begravning och på själva Lilian, samtidigt som man lyssnar på denna låt. Jag hoppas att du har det bra däruppe och slipper lida♥ ...

Innan 22 juli har jag varit lycklig. Idag känns det inte lika lyckligt. Vi får aldrig tillbaka den glädjen vi hade för ungefär 2 år sedan. Den 22 juli 2011 tog glädjen slut. Det sjönk ner till 0% och vi förlorade 77 av våra älskade bröder och systrar...