Vila I Frid

Jag kommer aldrig glömma den kvällen jag fick veta om bomben. Jag fick massa tankar i huvudet om hur
det kunde se ut. Gatorna var som i mitt huvud. Det var som om jag redan visste hur det såg ut. När jag fick
veta om massakern på Utøya förstod jag först inte. En polisman som skjuter oskyldiga människor? Nej. Det kunde inte vara sant. En polis gör inte sånt. Jag såg idioten när hans ansikte kom till världen och läste om
det. Då förstod jag. Han var ingen polis. Han var en gärningsman som lurade ungdomarna att han var polis. Jag läste en artikel om Bano Rashid om och om igen. Hur kunde detta ske? Det går inte att begripa.Varför ska muslimer vara mindre värda för att de har en tro? Alla vi är människor och människor har känslor. Jag har ett sår. Ett sår som aldrig kommer läka. Ett sår som kom den 22 juli 2011. Det såret kommer aldrig att läka. Den kommer finnas kvar inom mig.

Jag önskar drabbade och anhöriga ett lycka till i fortsättningen. Vi tänker på er hela tiden

Vila i frid alla 77 offer. Ni kommer alltid finnas i våra hjärtan. ♥