If i could turn back the time... I would do that. I would turn back the time. The time before 22 july 2011.

...hade inte 22 juli hänt än. 

Sen förstördes alltihop....

Jag kommer så väl ihåg den kvällen jag fick veta om bomben. Jag kommer ihåg vad jag tänkte. När jag hör låten "Kiss you goodbye" tänker jag alltid på Utøya. Jag vet inte varför. "If i could i would catch you, my friend. Now it's time to kiss you goodbye." Den biten. Jag kommer ihåg innan 22 juli då jag tjatade om att åka till Oslo. Men det blev aldrig av. Jag kommer också ihåg då jag badade med Harry (Min hund) några dagar efter 22 juli. Jag badade i kläderna för jag tog aldrig med badkläder. Det var en sommarkväll några dagar efter 22 juli. 

Hade tråkigt och inget att göra så jag tog fram papper och penna och började rita lite. Vi ska snart åka bort men jag ville fördriva tiden med att rita.

Så här blir resultatet:

OSLOVE

Vila I Frid

Jag kommer aldrig glömma den kvällen jag fick veta om bomben. Jag fick massa tankar i huvudet om hur
det kunde se ut. Gatorna var som i mitt huvud. Det var som om jag redan visste hur det såg ut. När jag fick
veta om massakern på Utøya förstod jag först inte. En polisman som skjuter oskyldiga människor? Nej. Det kunde inte vara sant. En polis gör inte sånt. Jag såg idioten när hans ansikte kom till världen och läste om
det. Då förstod jag. Han var ingen polis. Han var en gärningsman som lurade ungdomarna att han var polis. Jag läste en artikel om Bano Rashid om och om igen. Hur kunde detta ske? Det går inte att begripa.Varför ska muslimer vara mindre värda för att de har en tro? Alla vi är människor och människor har känslor. Jag har ett sår. Ett sår som aldrig kommer läka. Ett sår som kom den 22 juli 2011. Det såret kommer aldrig att läka. Den kommer finnas kvar inom mig.

Jag önskar drabbade och anhöriga ett lycka till i fortsättningen. Vi tänker på er hela tiden

Vila i frid alla 77 offer. Ni kommer alltid finnas i våra hjärtan. ♥